Hur mycket motgångar ska det behöva finnas i någons liv för att det ska vara nog? Hur mycket ska en person behöva lida för att må bra? Långsökta frågor men knappast några svar.

Gick från nästan lycklig till ledsen och deprimerad idag. Gick från ung, dum och kär till en omedveten tonåring. Omedveten om allting förutom mina känslor. Jag är samma person, bara inte den glada. Inte nu. Jag blev liten igen och kunde inte ens hitta mina egna svar. Det känns som att man springer på en lång väg som aldrig tar slut, man stöter på problem men man fortsätter ändå att springa. Jag är fast i en bubbla jag inte kan ta mig ur, jag kan inte hjälpa de jag känner att jag behöver hjälpa och jag kan inte säga det jag behöver säga. Det är min lilla bubbla och jag, fast bakom ett stort svart moln med problem som inte ens borde finnas.