Om mindre än en vecka åker min bästa vän iväg, tänk er att någon ni träffat minst 6 gånger i veckan åker iväg och att du inte kommer att träffa henne på en månad. En hel månad. Att någon som står en så nära hjärtat inte kommer att vara nära på fyra hela veckor får mig att rysa i hela kroppen. Det känns som att det var igår hon sa att det var mer än en månad kvar tills hon skulle åka, jag trodde aldrig att tiden skulle gå så fort.

Det känns som att det var igår vi gick i sjätte klass, umgicks hela sommarlovet, ringde varann så fort vi vaknade, träffades och var med varann tills vi skulle sova. Varje dag hade jag dig vid min sida då, och det har jag nu också.

För ett år sedan trodde jag inte att en vän kunde stå en så nära som Amna står mig idag. Jag trodde inte att man kunde ha en vän som stod en så nära som familjen gör. För ett år sedan hade jag inte trott att jag skulle tillåta någon komma mig så nära. Men nu vet jag vad en bästa vän är. Det är en vänskap då man kan skratta och gråta tillsammans, vara arga och ledsna på varandra men ändå veta att ingenting kan splittra oss. En vänskap som alltid finns kvar.